Så var det då dags. Det hade jag aldrig kunnat vänta mig. Eller, tja, vid närmare eftertanke var det kanske mer än väntat. Efter att ha insett att en obloggande jag kommer att tvingas svara på ett antal identiska spörsmål av diverse vänner och ovänner - vilka självklart alla väntar sig nyanserad, klipsk och välformulerad respons - var det liksom bara två alternativ: blogspott eller döden.
Jag valde det förra. Låt oss se vart det bär mig. Hoppas på hallon.
(Därutöver kunde kanske tilläggas att jag eftersträvar att undslippa min kassa tvåfingrarsteknik till förmån för något lite fancygare. Hur lösa det bättre än genom att föra en lagom utelämnande intellektovirtuell dagbok? Jag lämnar härmed mina händer i blogspotts liv och utnyttjar hänsynslöst dess beroendeframkallande tjänster till mina otränade fingrars fördel.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar