Allt förutom bokrecensioner

Jag klarade den. Packningen alltså. Överlistade, besegrade, brottade ner den. Phew.

Nu befinner jag mig alltså i det fina landet, har nyss förflyttat mig från den gamla huvudstaden till den lite nyare. Ruskväder utanför, men jag lyssnar på Ani Difranco - nyfunnen kärlek!! - & allt känns ganska bra. Nu sitter jag på Kafka & dricker kardemummakaffe & väntar på Andrea. Vi ska gå på tjaaatr, Av ren kärlek till mig. Sen ska vi till Antonia där en Sara också väntar, & sen ska vi kramas & skvallra i timtal över ett eller många glas vin. Hoppas jag!

Åbo var förändrat - ån är nu fixad på de ställen den var uppriven förr & istället uppriven på nya & Hansa-centret har fått ett ansiktslyft - men människorna var just lagom oförändrade. Jag insåg att jag nog hade saknat min familj alldeles jättemycket (jag bara bubblade av babbel om Lund i en smärre evighet men de lyssnade snällt) & kramat mina åbovänner alldeles för lite på sistone...

Nåväl, nu är jag ändå här. På mitt improviserade "höstlov". Har inte skrivit ett jota på de där bokrecensionerna som skulle lämnas in imorgon. De får vänta. Ibland kommer livet liksom i vägen.

Packningspanik

Jag KAN helt enkelt inte packa. Har aldrig kunnat, kommer aldrig att kunna. Speciellt inte när jag borde ha ner så lite packning som möjligt i en så stor kappsäck som möjligt. Vanligtvis är det ju tvärtom... Ett hopplöst fall. Forever and ever.

& mitt plan lyfter om 8 timmar...

Glassfabricerat grupparbete & en sista måltid

Idag har jag suttit på jämställdhets- & likabehandlingsutskottsmöte & varit viktig. Jag har halkat in på ett mycket välsmakande bananskal & vi planerar nu att skriva om hela kårens j&l-plan. Sånt är kul, tycker jag. Speciellt då jag får formulera satser som "Platsar du i normen märker du den inte, och har privilegiet att tycka att snack om normer och strukturer är trams. Tyvärr är det även oftast du som har tolkningsföreträde." Skönt! Även om jag tror att vi kommer att formalisera texten en smula, eheh.

Jag har också suttit på ett av Malmös mysigaste hak, Glassfabriken, & skrivit grupparbete om kvinnoverksamheter i Sverige (på temat feminism vs. integration & vem definierar egentligen vems behov?) med Alex - en av mina mest inspirerande kursare som är en mycket flatig (fast egentligen är han bög) ung man som har ett alter ego som Gudrun Schyman - i timtal. Gårdagens jag-får-inget-gjort-stämning dunstade alltså på lätta vingar i takt med att gott kaffe & ännu godare tofu-ciabatta immundigades.

Sen blev vi impulsbjudna till Simon (hmm, kommer knappt ihåg hur vi känner varandra egentligen, träffades på partaj på Smålands nation nångång & har randomumgåtts sen dess - han, jag & Alex har faktiskt tillbringat en av de mest skrattiga & oförglömliga lördagar hittills i mitt lundaliv! (Vi försökte bl.a. efter att ha druckit oss vrålfnissiga på två stora flaskor vatten åka upp i Hiltonhotellhissen tills vi blev utslängda av en arg vakt som inte alls trodde på att vi kände Paris)) på en sista kvällsmåltid innan han försvinner till Honduras som volontär. Galet gott. Jag fick dessutom smaka på Kiviks Varm&Kall äppelcider - som vid närmare eftertanke nog inte alls hette äppelcider utan något lite kakigare. Den smakade nämligen äppelkaka & hade inslag av kanel & vanilj. Äckligt? Kanske lite, men hur häftigt är det inte att kunna inta efterrätt på flaska? Med alkohol i, dessutom...

Japp. & sen har jag åkt buss hem & önskat att jag hade tagit med mig musik i öronen för att slippa höra kommentarer som "alltså jag kan bara bli kompis med killar som har flickvän, annars blir jag obekväm för de tror att jag stöter på dem fast sen är det ännu jobbigare om de blir kära i mig förstås" eller "i USA måste man ha körkort för där är det bara fattiga svarta som åker buss. I Ohio iallafall!". Min favorit var kanske ändå "Mmm. Fast judar röstar ju demokratiskt!". Eller nej, kanske "och jag blev helt chockad - vi var faktiskt inte på kramnivå än!".

Inte alla svenskar vill kramas, alltså. Dagens viktigaste & säkerligen mest förvånande slutsats. Nu natt!

Dagens bravader

(Nu har jag varit nere & tryckt på den hemliga knappen till det trådlösa nätet & skriver jättefort för att hinna ner & trycka bort den igen innan adelstanten gör sin nattliga checkrunda som jag har märkt att hon gör):

Idag har varit en tämligen vissen dag. Jag har inte rört mig ur fläcken ur mitt lilla vindsrum, utan istället suttit & försökt läsa & skriva & förbereda en mängd viktiga saker inför morgondagen. De största sakerna jag lyckats med idag är dock:

- jag flyttade äntligen ut den andra sängen (ensam är stark! (för den var tung)) som har stått inne hos mig ända sedan Sara var på besök
- jag har tapetserat hela mitt rum med diverse feministtapeter & gamla sovjetplanscher (samt fantastiska kort & brev som jag redan hunnit få under min relativt korta lundavistelse)
- jag har skapat en viktig Excelfil (med mycket hemligt innehåll)
- jag har motstått frestelsen att tvätta mitt obarmhärtigt smutsiga hår (eftersom jag ändå inte skulle visa mig för någon & det mår bra av att få bli riktigt orent! (Nämnas bör dock kanske ej att jag inte bytt kläder eller duschat sedan söndagens teaterrep...))
- jag har löst ett dundersvårt sudoku (har knappt insett det än! Jag har kommit på ett nytt tänkesätt som är så oförklarligt att jag inte förstått det ännu. Men det funkar!)
- jag har botat min hemlängtan med en redig dos miljöförstörelse! (läs: biljetter till Finland!)

Nu ska jag försöka sova. Undrar om jag kommer att halka ur sängen när den som stod bredvid inte längre finns där. Sådär som det kan ila i ett amputerat ben...

Vintergatan

& bara för att jag just nu känner väldigt mycket såhär, om än mycket mindre heteronormativt & gudstroende, & bara för att jag vill testa länkfunktionen på min blogg - & bara för att jag just nu borde göra så många andra saker än känna väldigt mycket såhär & testa länkfunktionen på min blogg: bara därför.

Ofyllda språk- & nyckelhål.

Pinsamt värre. Under allrengöring av adelstantsvilla - där jag för övrigt bebor en liten vindsvåning, för den som inte visste det! - var jag plötsligt i behov av en trasa att Vim-putsa lavoarerna med. Jag gick ut i trädgården - en sån har vi nämligen, & om somrarna blommar den av äpplen & plommon & ett päron! - där adelstanten påtade hårt i nån rabatt, & berättade om mitt nyfunna behov. "En vadå?" kontrade hon, & jag insåg till min förtvivlan att jag inte hade en blekblå aning om hur jag skulle göra denna klockrena finlandism begriplig för renodlat svenska adeltantsöron. Efter ett humhum - en tämligen upprörande upplevelse för en verbal litteraturvetardotter! - konstaterade hon att jag nog syftade på ett "tvättställ".

Och det gjorde jag ju. Sen Vim-putsade jag ultranoggrant för att på så vis tvätta ren den skamfläck som uppstått på mitt ORDentliga språksinne.

Som tur var hade adelstanten - som för övrigt är en alldeles fantastisk dam i sina bästa år (f. 1933) & ofta går klädd i orange velour & dricker vin & spelar badminton & grovsvär om hon blir sur - glömt sina nycklar senare under dagens lopp, & jag fick komma till hennes undsättning. "Vilken tur att du var hemma! Jag glömmer mina nycklar högst en gång vart femte år och idag var tydligen en sån dag." Jag såg tacksamheten lysa i hennes adelsögon & skammen blossa i hennes blåa blod.

Ett språkhål mot ett nyckelhål. Nu är vi nog kvitt.