Jag, som alltid varit den ordf(l)ödande typen märker plötsligt att mina blogginlägg hela tiden blir kortare. Det händer sjuka mängder hela tiden men jag är för upptagen av att vara med på dem för att hinna blogga om dem. Vilket i sig är positivt - lite tragiskt hade det varit om jag ägnade all min tid åt att blogga om alla saker jag inte hann gå på för att jag skulle sitta hemma & blogga om dem. Ni förstår.
Imorgon ska jag åka till Göteborg & innan dess borde vi skriva klart ett grupparbete som jag ännu inte börjat på för att vi fick veta det så nyligen. Åjåj.
Just nu sitter jag mest bara okonstruktivt i mitt rum & känner mig mörbultad efter dagens teaterrep. LuSt, Lunds Studentteater, där jag alltså blivit medlem, sätter upp Sartres Döda utan gravar, där jag alltså fått en roll som lillasyster Francoise. Jag ska ha ångest, skrika, krypa ihop, gråta, skrika lite till, slåss & dö. Så nu har jag dött cirka tjugosju gånger idag. Att bli strypt är inte direkt något jag är van vid, så det kräver en del övning. Mycket ajaj, men jävligt givande, i all sin absurditet.
Nu ringer min skajpdejt, jag återkommer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
verklighetstrogehetfaktorn sjönk lite nu. om jag inte missminner mig skrev du ännu då vi började skypas ;) BEJJBE!
om jag inte missminner mig heter det inte trogenhet utan trohet, än mindre trogehet... ;)
VI är båda de dåligaste människorna! (det utlovade ordkriget uteblir p.g.a kaffedarr, sakn och, som ett resultat av dessa två, nedsatt tankeförmåga)
Skicka en kommentar