Ett hem är ett hem är ett hem. Men när man åker hemifrån till ett annat hem & sedan lämnar hela landet & ändå känner att man kommit hem igen blir man onekligen lite förvirrad. Men, som jag nyss konstaterade: kanske jag ska sluta gnälla & bara skatta mig jävligt lycklig. Kärt barn har många hem, eller hur var det nu egentligen...?
(Det är bara hemlängtan som blir så spindelnätigt komplicerad.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar