Att på grund av adelstantsavstängt internet (det har försvunnit alldeles spårlöst & jag känner mig övergiven, ensam & avsajbrad) sitta i AF-borgen hela natten för att sköta internetärenden är inte helt min melodi. Speciellt inte om den melodin är ackompanjerad av diverse spexare som sjunger & springer runt. Som medlem i Lunds Studentteater hör det till att snörpa lite högmodigt på munnen (hönsrumpeminen, som min far brukar uttrycka det) åt sådana kräk, speciellt som de alltid drar mer publik trots sina icke-sinande förråd av sexism, rasism & simpelhet.
Sen har jag ju då faktiskt aldrig sett ett enda spex i hela mitt liv, men det hör ju inte hit. Verkligen inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar