YES, YES, YES.

JA. JAJAJA. Yes, & åter yes. & lite kyllä som grädden på moset.

Även om jag inte hade utsett någon av dessa två kandidater till USA:s president om jag helt fritt hade fått välja (då skulle kanske en vänsterorienterat miljömedveten, svart, hiv-positiv, lesbisk, intersexuell, ung arbetarklasskvinna varit min önskan ungefär), måste jag erkänna att detta nu bara kan gå framåt. Efter åtta år av horribelt buskvälde håller jag nu tummar & tår för att en Obama kan betyda ett bättre USA & därmed en bättre världspolitik (vad jag tycker om att detta val faktiskt betyder så infernaliskt mycket för i princip hela världen är sedan en annan fråga som jag helst inte vill gå in på eftersom mitt lyckorus då dämpas både drastiskt & garanterat).

Jag har tillbringat nästan sju timmar på Västgöta nation, där Utrikespolitiska föreningen tillsammans med Samhällsvetarkåren höll valvaka. Fullpackat med folk runt elva, men sedan droppade folk av i rask takt. Vid fyratiden var det i princip bara vårt gäng som fortfarande var kvar. Vi ömsom satt, ömsom dansade galen gudrundans & skrattade mest hela tiden (när vi inte irriterade oss över färgerna som kändes så aviga!). Såg ni hur den där ena mannens hörsnäckegrej trillade ut ur hans öra hela tiden? Hysteriskt roligt. Men såg ni också hur kvinnorna blev avbrutna eller osynliggjorda mest hela tiden? Inte lika hysteriskt roligt, speciellt med tanke på att det bara fanns en kvotkvinna i varje panel. Suck.

Nåja, nu ska jag sluta analysera & sova lite istället. Imorgon är en ny dag. & jag vågar tro att majoriteten av alla européer som om någon timme nervöst lyfter locket av sin morgontidning kommer att få en mycket angenäm start på dagen.